De Kinesiska diagnosmetoderna har utvecklats under flera årtusenden och har därför i flera fall mycket god nyans när det gäller att se kroppens olika organs inbördes förhållanden.

Terapeuten (läkaren) arbetade med sina patienter under helt andra former än vad den västerländske läkaren vanligen gör. Därför lades det märke till att en grupp patienter som hade problem med mjälten kanske i ovanligt stor utsträckning hade en tendens att vara täppta i näsan. Fenomenet noterades och senare noterades fler gemensamma faktorer och bilden växte klarare. Någon noterade något annat förhållande, nyanserna studerades och efter ett antal generationer kunde samband särskiljas. Det var då inte fråga om bara ett generellt problem utan i en viss nyans.

På liknande sätt noterades även humörsvängningar i relation till hur kroppens balans var. Även orsaker till obalanser studerades på ett annat sätt än vad vi är vana vid. Hur påverkades kroppens olika organ av kyla, vind, värme osv. Vilken sorts problem fick en grubblande person jämfört med någon som sörjde?

Kroppens utseende studerades på många människor med välkända obalanser och ur dessa studier har bland annat tungdiagnostiken fått sin form. Tungans färg, form och beläggning säger en hel del om kroppens inre balans.

Pulsdiagnostiken eller sphygmologin är en annan metod där man känner av tolv av kroppens största energiflöden. Flödena har var sin flödesväg genom kroppen, de sträcker sig långt utanför det organ som gett namn åt flödesvägen eller meridianen som de vanligen kallas. Pulsernas inbördes förhållande och kvalitet påvisar hur organen förhåller sig till varandra.

Om alla pulsar utom blåsans och njurens är normala men de senare är svaga, är det inte osannolikt att personen har problem eller att problem har sitt ursprung i denna region. Har en person ofta huvudvärk och gall-meridianens puls är väldigt stark kan man söka efter fler indikationer på om huvudvärken kan ha sitt ursprung ur en för aktiv galla. Har personen en svag mag- och mjältpuls har terapeuten en annan indikation.

De tolv största meridianerna hör till lunga, tjocktarm, mage, mjälte, tunntarm, hjärta, urinblåsa, njure, pericardiet (hjärtsäcken, som även står för cirkulation och sex), trippelvärmaren (energiflöde på en svårbeskrivbar nivå men har samband med hormonsystemets styrning i kroppen), gallblåsa och lever.

Här är meridianerna upprabblade i den ordning kroppens energi flödar igenom dem. Flödet sägs starta i lungan på natten med maximum 04,00. Därefter följer de andra meridianernas maximum med tvåtimmars intervaller. En meridian har sitt flödes minimum tolv timmar efter maximum. Det är inte ovanligt att en person känner av ett organs max eller minimum under dygnet om det är i olag. Många kan säga att jag vaknar vid ett visst klockslag eller jag är ofta trött på eftermiddagen si eller så dags. Detta är ytterligare en diagnostisk pusselbit.

På liknande sätt kan man även ta hänsyn till nyanser i huden, kroppshållning, kroppens dofter eller temperaturvariationer.

Utan att behöva ta prover eller göra ingrepp säger den levande kroppen väldigt mycket om hur vi mår, bara man vet vad man ska titta efter.