Kraniell osteopati är att behandla skallens och ansiktets alla ben i relation till hjärnans olika hinnor och även deras samband till alla ryggradens kotor ända ned till korsbenet/bäckenet. Behandlingen sker mycket varsamt. På rätt sätt räcker ett mjukt tryck för att påverka hjärnhinnorna. Har man mekaniska obalanser i hinnorna känner man av att hinnornas korrigering och sekundära inverkan trots  det låga trycket.

Flera manipuleringsgrepp är enbart lokaliserade till huvud och nacke men om obalanser indikerar behov kan fler behandlingsgrepp i områden på hals, bål och runt bäckenregionen användas.

Eftersom de kraniosakral terapierna är relativt okända eller nya begrepp för många, följer här en något mer fysiologisk ingående förklaring till hur terapin har sin verkan.

I behandlingen tas det speciellt hänsyn till hinnorna (falx cerebri). De fäster på olika ställen i skallens och ansiktets ben samt i suturen (sagital suturen) i skallens tak och ned i en sutur i bakhuvudet (lambda). En tvärgående hinna innanför skallen (tentorium cerebelli) fäster vid tinningben och hjässben. Dessa hinnor har stor inverkan på bland annat innerörats funktion och kan i obalans orsaka problem som huvudvärk, yrsel och tinnitus.

Hjärnans hårda hinna (dura mater) fäster på olika skallben, går igenom och fäster runt hela öppningen i bakhuvudet (foramen magnum i occiput) där ryggraden börjar. Hinnan går därefter jäms med ryggradskanalen och fäster på halskota två och tre via ett ligament (dentitulaticum). Den yttersta hårda hjärnhinnan går sedan ned till korsbenet (sakrum) och fäster i korsbenskota två. Innanför hårda hjärnhinnan och mellan de andra hjärnhinnorna finns ryggmärgsvätska (cerebrospinalvätska). Genom att korrigera obalanser i denna hinna kan ett stort antal sekundärproblem avhjälpas.

I osteopatisk behandling av kotor har somliga klienter problem med att kotor, efter en korrigering, återgår till ett låst läge. Det kan vara på grund av att den hårda ryggmärgshinnan inte återgått till sitt spänningsfria läge och därför påverkas kotan, som återgår till det felaktiga läget. En kraniosakral behandling kan hjälpa hinnorna till rätt läge och på så vis hjälpa kotor att återgå till normalläge. Innerveringen och hinnor (fascia) som leder till kroppens olika organ kan påverkas av låsta kotor och komma i obalans. Därför kan terapier som behandlar kotpelaren få påverkan på andra organ.

Ryggmärgsvätskan har ett pulsliknande flöde från hjärnans hålrum (ventriklar) ända ned till korsbenet. Dr. Upledger & Sutherland USA har visat att denna fysiologiska rörelse existerar med en frekvens på ca 6-12 pulser per minut. Denna puls kallas vanligen den kraniosakrala pulsen. På grund av pulsen sker en vidgning som skapar en speciell rörelse i huvudet, ryggkotorna och korsbenet. Denna rörelse är specifik och genom att detektera avvikelser från den normala rytmen kan man få information om rotation, låsningar och glidningar i hela systemet. Som exempel kan nämnas rörelser  i skallbasens ben (sphenoidbasilar symphysen), kotleder och leden mellan korsben och höftben (sacro-iliaca leden).

Störningar i ryggmärgsvätskans flöde/puls kan skapa smärttillstånd i lederna eller via ett övertryck i huvudet; migrän.

Kortfattat påverkar kraniosakrala behandlingar främst fem stora områden: Centrala nervsystemet, ryggmärgsvätskan, olika hinnor i hjärna och ryggrad, kraniets ledstruktur, samt korsbenets rörelse i förhållande till höfterna.

Mycket forskning har bedrivits på kraniell behandling i USA och England för alla slags kroniska smärttillstånd. Resultaten har visat sig goda, exempelvis på fibromyalgi.

Mina kunskaper inom de kraniosakrala terapierna har jag förvärvat på Tranbergs institut i Göteborg. Där håller Christer och Jörgen Tranberg kurser och ger även behandlingar. www.tranbergs.net